UrLottasSynvinkel

Jag och Vidar gick upp vid kvart över åtta imorse. Jag gick ner och gjorde välling åt Vidar och frukost åt mig själv, och medans min c-brus löstes upp så knallade jag upp med vällingen till Vidar, min sötunge :-) Jag gick ner igen, åt min frukost i ovanligt lugn och ro. Det var knäpptyst på övervåningen, så jag vart ju tvungen att gå upp och kolla vad lille herrn sysslade med. Det var tomt i teverummet, dörren in till lillasyster var fortfarande stängd, kontoret var tomt, badrummet likaså och på Vidars rum var det tyst och släckt, det var ju extra mörkt eftersom persiennerna fortfarande var nerdragna. Men jag puttade upp dörren och såg en rumpa som stack upp i sängen. Där hade Vidar krupit upp, lagt huvudet på kuddarna, dragit upp benen under sig så rumpan pekade rakt upp, och tokslocknat! Herrigud, tänkte jag, var han så trött - trots sovmorgonen? Jaja, jag går väl ner och duschar så länge då, lillasyster sov ju hon med. När jag kom upp igen så lekte han med sitt parkeringshus, så det var bara en höneblund.
Sen skulle vi byta blöja och ta på kläder. Och giss avad! han tog av sig pyjamaströjan själv! Han drog in armarna, och fick upp hela tröjan på axlarna, sen vill han ha lite hjälp. Men jag har aldrig sett honom göra så förut.
Leylia sov nästan ingenting igår, ungefär 45minuter på hela dagen! Men hon var ändå inte trött-gnällig. Igårkväll somnade hon halv åtta och vaknade för fem minutersen. Hon har inte vaknat till för mat särskillt många gånger inatt heller. Däremot är hon himla sugen på att snutta, och hon bet mig!!! Jag har, många, många gånger, varit helt övertygad om att hon bitit hål, så jag har snott på mig behån snabbt som ögat igen för att kunna se på morgonen om den har blodats ner. Imorse hade den det. Och jäääävlar vad ont det gjorde! Och då har jag ändå haft piercingar där, som inte kändes ens hälften så mycket när jag gjort dom. Fast det är klart, en smal, tunn, sylvass nål är ju ingenting mot en taggig, bred tand. Speciellt när hon inte släpper heller.....
Jag somnade innan klockan slagit nio igårkväll, och idag kan jag inte påstå att jag är särskilt trött. Guud vad skönt att få sova ordentligt! Fast jag måste ju säga att det känns ju itne särkilt roligt att inte hinna träffa Calle alls på dagarna. Den här veckan har vi bara setts en kväll, hittills. Det suger.

Jahaja. Om jag skulle ta och roa kina söta, lugna bebisar med att dammsuga. Dte är ju som behövligt, coh dom älskar det. Vi får väl se om det fortfarande är lika roligt när man ber dom hjälpa till om sisådär en tio år. Hahaha!