Tragiskt

Det finns så mycket tragiska saker runt omkring. Tragiska människor, tragiska situationer....

Några tragiska exempel:
Ensam mamma söker... En uppföljare på "Bonde söker fru..."Nej, jag har inte tittat, jag tänker inte göra det heller. En parodi däremot skulle jag kunna tänka mig att se. Men alla dessa tragiska människor som ställer upp på sånt här... Dom anmäler sig frivilligt! FRIVILLIGT! Klarar dom inte av att hitta sig en karl utan att ställa upp i teve!? Och unga människor, mamman (som ska vara med i programmet) som var med i GT var 31, hade fyra kids varav den yngsta var 3 år. 31 år och självanmäld till sånt här!? Är det verkligen så hemskt svårt att leva själv och med sina barn att man måste försöka bli en e-kändis? Gaaah!

Nån vän sviker... Och man svarar med "Jag behöver inte dig ändå." Snacka om att sjunka lågt. Men handlar det om att man måste hävda sig när man fäller såna kommentarer eller måste man bara ha sista ordet? Om vännen inte behövs så varför inte själv fatta beslutet att klippa banden och gå vidare då, och dessutom mycket tidgare? Ååh, jag tycker sånt är så löjligt. Vänner växer inte på träd, ta vara på dom som finns istället för att lägga tid och energi på "reserver". Suck.
Jag har stått brevid och sett just det ovannämda, det ser illa ut och luktar sur fjortis på flera mils avstånd.

Omvägar. Man vill ha kontakt med en person, men går via en annan person, eller rättare sagt - via många andra personer. Men man tar det aldrig muntligt utan går istället den långa vägen via sms och mail. Hur kommer det sig? jag har hört argument som "Jag orkade inte åka dit/ringa..." Nähä, men skicka mail och sms orkar du? Och att skicka nån annan, det orkar du? Men att ta tag i saker och tinga själv, det orkar du inte? Eller är det så att rädslan för att bli tyst och inte ha nåt svar utan flera dagras betänketid som ligger bakom?
Ååh, det är så tragiskt så jag tror knappt det är sant!

Lögnaktiga människor. Ljug inte, och absolut inte för mig. Ställer man en rak fråga så borde man kunna förvänta sig ett lika rakt svar. Frågar man däremot inte så kan man inte förvänta sig nåt heller. Man kan undanhålla fakta, man behöver inte berätta allt. Men ljug inte för sanningen kommer fram, förr eller senare. Tyvärr ;-)

Gnäll. De finns i alla möjliga olika former och färger och uppsättningar. Men oftast är dom pakteterade som grå små tanter i kön på Ica. Men de finns även paketerade som dassiga halvpensionärer som glömt att små barn springer, pratar, skrattar, stojjar och busar.

Energitjuvar.
Människor som bara måste ha tusen personer i omgivningen att klänga på och gnälla för och bara skicka över kass energi på. Har en del människor inget bättre för sig? Bah!

Jag däremot kan ju trösta mig med att jag själv inte är särskilt tragisk:
~ Jag är inte ensam mamma och jag söker inte.
~ Mina vänner (och jag som vän) sviker inte.
~ Jag är ingen grå tant i kön på Ica.
~ Jag tar inga omvägar, faktum är att jag inte tar några vägar alls.

(Fast lite tragisk är jag nog, trost allt, som ju faktiskt lyckas få ihop en sån här underbart tragisk lista. Hahaha! )

Kommentarer
Postat av: Marja

Inatt drömde jag att du var här och hälsade på, sen när du åkte hem så följde jag med, för vi skulle gå på Liseberg och åka Jukebox, hihi. :) Jag är tragisk, jag kollade på Ensam mamma söker. :D Kram!

2007-09-03 @ 19:04:50
URL: http://marjasoder.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0