UrLottasSynvinkel

Ja, det är väl dags att kräkas igen, det var ju ett tag sedan nu ;-)

Pet-i-näsan / spott-losk-chauffören har varit i farten igen. Den här gången satt han inte tyst och stilla och punkterade hjärnan som han sedan spottade ut på rutan. Den här gången hängde han sig ut i gången och skällde ut mig, en tacksam (det var precis vad jag var, och det hade jag dessutom talat om) passagerare. Anledningen? Han var sen. HAN var sen - och skällde på MIG! Men jävlar att jag inte bajjade på mig av passivitet och chock! Sen körde han som en dåre, rätt ut i vägen och tvingade huvudledstrafik att väja och så tjattrade han i mobilen hela vägen från min påstigningshållplats tills jag klev av, privatsamtal dessutom. "Tjäääääna! Blé're sent inatt ällä? Höhö! Höhöhö!"
Men gallfeber! Hjärnblödning! Jag ska kontakta Västtrafik och fråga vart dom hittar sina originella chaufförer egentligen
Dagen efter vart det bot och bättring, då åkte jag med en tvättäkta (i mina ögon) chaufför, en grå farbror med grå farbror-mustach som hälsade och var trevlig, trots att klockan var 07:35 en lördagmorgon. Sedan körde han som folk, lugnt och bra. Ingen stress, inga kasta-sig-ut-från-hållplatsen-med-bilar-i-röven-ryck, och han körde som folk.

Nu är det slut på kräkset.
Jag har världens bästa Carl. Han är hemma med barnen utan minsta negativa kommentarer. Han kan konstatera att "så här har dom hållt på hela dagen", men han får inga dagliga hjärnblödningar (som jag fick). Att det blir sena kvällar (som idag, när jag kom innanför dörren först kl.20:10) är liksom inga problem, det är nog jag som tycker det är jobbigast.... Och idag när jag kom hem (nu du Charlie ska du få höra!) så luktade det nybakta bullar! Och visst tusan hade Carln stått och bakat tusentals bullar med ungarna runt benen, lagom tills jag kom hem! Jag gick upp med barnen, och efter kom Calle med nybakta bullar och mjölk. Så där satt vi - Calle i fåtöljen, Vidar och jag i soffan och Leylia i miniatyr-fåtöljen - och tittade på Pettson och Finuds och smällde i oss direkt-från-ugnen-bullar och mjölk. Jag kände mig som tre år igen! Givetvis var jag tvungen att ringa mamma "Ååååh, när jag kom hem idag så luktade det sluta-tidigt-på-fredag-och-komma-hem-till-en-ledig-mamma-och-äta-nybakt-och-läsa-KalleAnka!" "Har han bakat bullar?" frågade hon då. Jomenvisst! Tänk vad bra jag har det! :-)
Inte nog med det så har jag gett Calle ett mucho viktigt uppdrag: "Beställ underkläder åt mig!" Det blir bra, han är bättre på det där än vad jag är. Jag är bekväm och tant-trist. Hahaha! Det är ingen som ser, så då kan det bara vara bekvämt (och fult blir det på köpet liksom. Hahaha!).
Han gav mig bästa komplimangen: "Man brukar säga att man blir knäsvag, men du gör mig helt jävla förlamad!" :-D

Vidar somnar själv på sitt rum nu för tiden. Det är inte så tokigt fakstiskt. Och Leylia blir snart ett helt år! Det är ju helt sjukt vad fort tiden går!

I helgen är det jobb. Jobb, jobb, jobb. Hela helgen. Det är ju tur att jag tycker det är roligt, annars hade det aldrig funkat :-)

Well, well. Dags att göra iordning för morgondagen.... Planering och framförhållning, det har jag blivit jävligt bra på :-D