Sjukdomar och annat dumt
Jag har gjort ett konstaterande. Eller två för att vara exakt.
1. Jag är värdelös på att vara sjuk. Det enda jag kan göra i sjukt tillstånd är att tycka synd om mig själv.
Jag beter mig som en barnrumpa och kan inte snyta mig "för det är (för att inte tala om att det låter) ju bara såååå äckligt!", jag kan inte ta nässpray för det är ju typ det mest obehagliga man kan vara med om (jag gjorde ett tappert försök idag och det bränner fortfarande i näsan och framkallar nysningar som heter duga!). Brus-Alvedon är min bästaste bästa pompis för tillfället.
Jag tar inte ta-bort-ont-piller (eller brus) om det inte är absolut nödvändligt, och det är enbart när jag själv anser att jag är döende, vilket jag inte är särskilt ofta (se punkt nr. 2 nedan).
2. Jag blir "bara" sjuk en gång om året *knock on wood*, och det infaller inom samma tidsperiod varje år (iaf de senaste tre åren).
År 2006 slog febern till i slutet av mars, jag (och mina två kumpaner) blev sängliggande i flera dagar. Jag hade bara 38,4 i feber, men man kunde tro att jag fått en slägga i huvudet. Det finns bildbevis från denna period, och det är ingen vacker syn! :-D
År 2007 inföll sjukdagarna under v.8 (Tännäsveckan). Jag kräktes och blev förvisad till ett mörkt och ensligt rum där jag ensam fick spendera natten. Det uppstod viss orättvis behandling, Vidar kräktes också men han blev förvisad till den varma och sköna bäddsoffan med Calle. Dagen efter åkte vi hem, jag blev väckt sist och drog bara på mig paltorna och satte mig i bilen för hemresan. Höggravid, kräksjuk och med en ettåring att underhålla i bilen kan jag berätta att hemvägen var den längsta asfalterade sträcka jag någonsin färdats på.
Jag minns inte så mycket av den dagen mer än att vi stannade på Stinas i Sälen för mat (nej, inte jag), sedan minns jag att jag suktade efter Burger King (som så klart hade stängt) när vi åkte över Stallbackabron, sen minns jag inget mer. År 2008 åkte jag på en dunderförkylning på väg hem från Tänns. Jag börjar tro att det hör till? Det är ju onekligen bra att veta att "Okej, någon gång mellan v.8 och första april blir jag klubbad, ibland sängliggande." :-D
1. Jag är värdelös på att vara sjuk. Det enda jag kan göra i sjukt tillstånd är att tycka synd om mig själv.
Jag beter mig som en barnrumpa och kan inte snyta mig "för det är (för att inte tala om att det låter) ju bara såååå äckligt!", jag kan inte ta nässpray för det är ju typ det mest obehagliga man kan vara med om (jag gjorde ett tappert försök idag och det bränner fortfarande i näsan och framkallar nysningar som heter duga!). Brus-Alvedon är min bästaste bästa pompis för tillfället.
Jag tar inte ta-bort-ont-piller (eller brus) om det inte är absolut nödvändligt, och det är enbart när jag själv anser att jag är döende, vilket jag inte är särskilt ofta (se punkt nr. 2 nedan).
2. Jag blir "bara" sjuk en gång om året *knock on wood*, och det infaller inom samma tidsperiod varje år (iaf de senaste tre åren).
År 2006 slog febern till i slutet av mars, jag (och mina två kumpaner) blev sängliggande i flera dagar. Jag hade bara 38,4 i feber, men man kunde tro att jag fått en slägga i huvudet. Det finns bildbevis från denna period, och det är ingen vacker syn! :-D
År 2007 inföll sjukdagarna under v.8 (Tännäsveckan). Jag kräktes och blev förvisad till ett mörkt och ensligt rum där jag ensam fick spendera natten. Det uppstod viss orättvis behandling, Vidar kräktes också men han blev förvisad till den varma och sköna bäddsoffan med Calle. Dagen efter åkte vi hem, jag blev väckt sist och drog bara på mig paltorna och satte mig i bilen för hemresan. Höggravid, kräksjuk och med en ettåring att underhålla i bilen kan jag berätta att hemvägen var den längsta asfalterade sträcka jag någonsin färdats på.
Jag minns inte så mycket av den dagen mer än att vi stannade på Stinas i Sälen för mat (nej, inte jag), sedan minns jag att jag suktade efter Burger King (som så klart hade stängt) när vi åkte över Stallbackabron, sen minns jag inget mer. År 2008 åkte jag på en dunderförkylning på väg hem från Tänns. Jag börjar tro att det hör till? Det är ju onekligen bra att veta att "Okej, någon gång mellan v.8 och första april blir jag klubbad, ibland sängliggande." :-D
Kommentarer
Trackback
