Det var på tiden...

Idag packade jag ner ungarna i (den stora cab:en) vagnen och styrde mot Öppna Förskolan. Det var på tiden. Vidar hade mucho roligt, de andra barnen struntade han dock i och istället la han beslag på rutchkanan som han använde som parkering och räserbana för alla möjliga och omöjliga fordon han kunde hitta. Sötunge! Han tog även en och annan runda på den Bobby Car som fanns där, det var lika roligt som hemma. Fast den här hemma är nog ännu roligare för den har ett släp som man kan lägga julgranskulor i :-D 
Leylia blev galet klängig och ville sitta i knät eller hänga på armen mest hela tiden. Sån är hon inte hemma, där är hon gärna på golvet eller i gåstolen. Efter Ö.F gick vi till farmor en stund, men eftersom fåtöljen skulle levereras idag (någongång) mellan 15-21 så gick vi hemåt ganska snart. Nu står fåtöljen i vardagsrummet. Det var på tiden.
Idag har jag även hunnit förundras över hur jäkla puckad man kan vara. Hur är man funtad när man tror att man kan bete sig hur som helst mot vem som helst? Barnpersoner, gamla tanter, gamla farbröder, stora djur, små djur och oskyldiga människor är man snäll mot, så enkelt är det. Traska över gränsen på det viset, vad är det för stil?! Hyfs och fason, det är något jag trott att alla människor har i bakhuvudet. Bah! Ett kok stryk hade suttit på sin plats! En känga i arslet borde man få dela ut till en och annan.

Jag har idag löst mysteriet på årets gåta. På nyår letade jag som en galning efter armbandet som hör ihop med halsbandet jag hade/har på mig. Men det var borta. Puts väck! Mindre saker kan driva mig till vansinne! Well. Jag slutade leta och -hejsanhoppsan- idag hittade jag det! Jag skulle plocka fram sparbössan med fåtöljpengarna och rev ner armbandet som tydligen legat framför sparbössan hela tiden. Bah! "Men va i h....!" Suck, pust, stön, stånk. Det var ju förvisso bra att jag hittade det, men att hitta det på ett sådant ställe! Där hade jag inte letat, jag hade aldrig tänkt tanken! När man minst anar det. Det var på tiden.

Calle är på ingång. Det var på tiden. 
Vi ska laga mat. Det var på tiden.

Kommentarer
Postat av: Anna

Tack så mycket! =) Men man får väll vara glad att det hände nu och att jag inte han gå längre! Får se det från den ljusa sidan tror jag!

Ta hand om er med!
Kram

2008-01-09 @ 12:23:51
URL: http://moranna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0