UrLottasSynvinkel

Jodå. 2008 började finfint. Flytvästarna är på och vi åker medströms.... Det värsta (för det måste ju alltid finnas något negativt med allt) är att när allting går som på räls så känns minsta lilla motgång (även om den egentligen är i storlek med en fis i rymden) som ett helsike! Dagens fis i rymden är min mobil. Den har tackat för sig. Den luktar bränt. Helt plötsligt, trots fullt batteri (efter många om och men) så bara la den av. Men helvete, tänk om någon försöker få tag i mig, särskilt nu när det är stora grejer på gång! Hemtelefonen (ja, den med) fick nämligen fnatt imorse... "Nej, nej, nej, nej, nej! Telefon-svordom-svordom-svordom!!!" Som sagt, vid medvind känns minsta rymdfis som ett berg på axlarna. Hmpf.

Calle slö-tittade lite efter en ny mobil åt mig häromdagen, och så här lät det:
-Alltså, jag behöver inte alla jäkla funktioner som finns. Men den får gärna vara rosa och ihopfällbar. Och så måste jag kunna skicka sms... Och mms.... Och om jag kan ringa på den så är ju det givetvis bra.... (Jag har svårt för att vara helt allvarlig.)
-Det är ju helt fantastiskt att ring-funktionen hamnade på femte och sista plats ;-)
-Ja.... Rosa, ihopfällbar, sms, mms, ringa. Jag vill ha en rosa ihopfällbar telefon!
-Hahaha!
Då hade telefonen inte lagt av än, dittills bråkade den bara onödigt mycket med mig. Men så tittade jag runt idag, på min operatörs hemsida. Jag hittade några intressanta telefoner med just det abonnemanget jag kan tänka mig (egentligen trivs jag himla bra med kontantkort) -men ingen av telefonerna är rosa! Bah! Det verkar som jag får nöja mig med en röd. Närmre rosa än så verkar jag inte kunna komma med just det abonnemanget.
Jag fick nys om en telefon för ganska exakt ett år sedan. En rosa. En jättefin! Det är just den jag har i bakhuvudet nu när jag letar. Egentligen vill jag fortfarande ha en sån, men det räknas väl som apgammal nu. Och dessutom har jag fått höra att den inte är särskilt bra, men vad spelar det för roll så länge den är rooosa!? :-D