Djupa funderingar...

Hamnade framför gamla bilder. Gamla och gamla, men från förra vintern iaf...
Vi var i skogen och kastade kottar med Vidar. Ley låg i vagnen....

Jag hittade bilder på den bärbara från när Vidar var ungefär 6-7 månader...

Underbara ungar... Jag faller så lätt för dessa fantastiska varelser.
Mina barn. Jag skulle inte kunna leva en endaste dag utan mina underbara och deras fina gener (Calle). Jag skulle hellre dö än att vakna upp en endaste dag utan att ha dem att längta efter på jobbet. Det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag älskar dem!
Tänk då att det finns de som helt sonika väljer bort sina barn för att de helt enkelt inte kan dela sin kärlek med fler än en person.... Det finns alltså de som väljer bort sina barn för att "det är lättast så"... De tror att de sopar undan de sk. problemen genom att avsluta.

Visst är vi ovänner, jag och barnen och Calle, men som sagt - jag skulle hellre dö än att vakna en endaste dag utan mina underbara....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0