Jag olycksföll...

Jag kan konsten.
Jag kan lyckas med vad som helst.
Jag kan, i ett nattsvart rum, missa Calles vansinneslånga ben på golvet.
Jag snubblade över Calles ben och föll mot hörnet på Vidars säng... Det var väl ändå en jäkla tur att det inte var något vasst hörn, och att träbollen på sängen inte tog käken utan nyckelbenet, vilket jag var övertygad om att det hade gått av och det gjorde så ont att jag trodde jag skulle kräkas! Jag stapplade ut i tvrummet och kröp ihop på golvet och grinade som ett barn....






Det känns mer än det ser ut ;-)
Det är väl ändå ganska illa när man måste ringa in blåmärken för att det ska synas?! :-D :-D :-D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0