Knas i knoppen och underbara barn!

Något har varit väldigt knas i kroppen min. Jag har inte kännt igen mig själv under veckan. Jag har varit tröttare, hängigare, löjligt disträ, grinigare, mer lättretad, mer okoncentrerad, mer pessimistisk och mer bitch än jag kan minnas att jag någonsin varit! (Och då bör väl tilläggas att jag har varit allt annat än snäll under mina år ;D )

De enda som inte råkat ut för den tråkiga Lottan, är Vidar och Leylia. Det har bara varit lycka att vakna mittemellan dom i dubbelsängen, att mysa på morgonen, att fjanta runt hela vägen till dagis, att tjata hål i huvudet på både sig själv och barnen och hinna tröttna på deras namn för att man upprepar dom så vansinnigt många gånger på en halv minut, att tjafsa om vem som ska ha vilken mössa, att skynda på dom när de envisas med att klä på sig själv (helst med både tröja och byxa bak-och-fram), att bråka om vad vi ska äta till middag, att hämta dom på dagis varje dag, att bråka vid tandborstningen (vilket blir fyra bråk per dag), att tjafsa om vem som ska sova var, vem som ska ha vilken kudde.... You name it! Men allt har varit det bästa! Det har varit helt lovely! Tänk vad jag har saknat dom när jag suttit själv här hemma och pluggat tills jag gråtit blod! Och när de väl ligger i sängarna så har jag gått ner för räkning, då har jag blivit helt pantad och nästan somnat stående.
Calle har inte fått mycket uppmärksamhet, han har mest fått se sura miner och gnäll - om han fått vara i samma rum överhuvudtaget. Mamma har jag varit kort mot, och lättretad. Jag har haft en jävligt pissig inställning till det mesta. Varför vet jag inte. Jag har ingen aning. Jag vet bara att jag har hållt på att bli tokig, för att jag inte vet varför jag har varit så trött. Så fullständigt slut i hela kroppen och så sur på allt och alla...

I måndags tog jag med en vit strasslinga som jag skulle sätta i håret på Leylia. När jag kom hem och visade den så frågade jag om vi skulle sätta den i håret på Ley, varpå ungen svarar: "Leya ha gööön..."  Jahaja, det var ju bara att byta, och ikväll kom jag hem med en "gööön", hon blev superlycklig och vi satte i den direkt. Jag insåg efter fem minuter att det nog inte var någon bra idé, och att hon nog är för liten för sådant... Men, två flätor senare var hon redo att sova. Jag måste ju fläta håret på henne om hon ska ha slingan, annars kommer den åka ut på två röda... Risken är ju iofs att den rycks ur på dagis imorgon.... Men jag fick en bild iaf :D



Jag och Leylia pratade på väg till dagis:
-Ohnäj, bilen botta!
-Bilen har kört pappa till jobbet...
-Pappa åka bobba...
-Ja, pappa har åkt till jobbet.
-Pappa åke biiilen..
-Ja, pappa åker i bilen till jobbet.
-Mamma åka bussen! (det är tydligen det enda jag gör hela dagrna :D )
-Ja, mamma ska åka bussen till jobbet...
-Nej! Mamma åka bussen!
-Ja, mamma ska åka bussen. Mamma ska jobba...
-Ja-a..
-Vad gör mamma på jobbet då?
-Eeeeh... Eeeeh..
-Mamma klipper hår. Med saxen.
-Klipp, klipp, klipp...
-Precis, mamma klipper på jobbet...
-Klipp, klipp, klipp, klipp, klipp...

Sen dansade hon runt resten av vägen till dagis och "klippte" med fingarna (tummen och pekfingret) och sa "klipp, klipp, klipp, klipp..." Det enda jag tänkte var "Varför lärde jag henne det?! Nu kommer vi aldrig komma fram!" Hahaha!

Vidar älskar pengar. Oavsett vad han ska göra så vill han "ha peng!"
Så här såg det ut när jag mutade Skrutten för att få klippa honom lite runt öronen:

En hel krona! Tänk att det kan vara så himla rolgt :D


Det blev en Pirat-peng...


Och sen fick jag en goding-puss :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0