UrLottasSynvinkel

Det var en trött Leylia som kom hem från dagis idag. Till slut var hon så trött att hon bara grinade och vrålade. Det övergick snart i vansinnesutbrott. Jag frågade vad hon var så arg för. Svaret gjorde det svårt för mig att förbli allvarlig. För det finns ju faktiskt inget värre än folk som skrattar åt en när man är förbannad...
-Vad är du så arg för?
-Leya inte arg, Leya glad...
-Du verkar inte vara glad...
-Leya glaaaad!!!
-Okej...
-LEYA GLAAAAAAD!!!

Det var onekligen väldigt svårt att tro på det hon sa...

---

-Mamma... Nu vill Leya ha kalas.
-Jasså? Men det ska vi ju ha på söndag.
-Leya ha kalas nuuu... Och pekeeet...
-Ska du ha paket?
-Ja, fö Leya fylla åååjjj.. Tveee ååååjjj..
-Kom nu mamma, vi ska äta tåta...
-Ja, en annan dag hjärtat...

---

Leyan satt i mitt knä framför datorn, och så killade jag henne i nacken..
-Neeeej! Sluta!
-Men! Mad hände? var det en myra som killade Leyan i nacken?
-Näääe. Muuran ä dödad.

När vi kom till dagis häromdagen så skulle hon visa myrorna som sprang över golvet. varpå en fröken påminner henne om myran de hittade i sandlådan dagen innan.
-Jaa.. Muuuran är död.
-Va? Är myran död?
-Ja. Kevin döda muran. Med spaden.

Jag blev så full i skratt, för detta påminde mig om en myras öde för snart ett år sedan, när Liv kom och berättade att "det var en jäääättestor myra i tältet!"
-Åhnej, är det en myra i tältet?!
-Jaaa-aaa!
Sen gick hon iväg baklänges, med händerna mot oss och sa att vi itne fick gå dit ut...
När hon kom tillbaka såg hon så ledsen ut och vi frågade vad som hänt.
-Myran är död.
-Åhnej, är myran död?
-Ja.
-Vad hände då?
-Jag tror den fick telefonen på sig... Den kommer nog inte börja leva igen...

Söta ungar! :D