UrLottasSynvinkel

Fredagen bestod i äventyr på Buddys och racing, sen vidare till Stålverket, och sista halvtimmen innan stängning befann vi oss på Backstage. Det var på tok för mycket konstiga människor för en nykter Lotta. Men kvällens bästa raggningsreplik togs emot på just Backstage. En kille (troligtvis inte en dag över 18) stoppade mig och sa "Du är den sexigaste..... Du är den sexigaste jag ha.... Du är den sexigaste jag sett...eeeh...ikväll i alla fall." Muuuahahha! Så jävla kul att jag sprang raka vägen till Calle och försökte återberätta situationen, men det var så jävla roligt att jag knappt fick fram ett enda ord ;D

Men ja, jag kan nog konstatera att B.S inte är något Lotta-hak direkt.
Inte Stålverket heller för den delen, men även där fanns det många roliga människor att titta på. T.ex alla dessa kärringar som tror att de plötsligt blir 18 igen bara för att de gräver fram nostalgikjolen som de bantat ner sig i senaste veckan, och som kränger på sig en sjukt urringad överdel, övertygade om att även den delen av kroppen ser ut som 18 igen. Några classy glas of wine på det så har hela deras självbild förändrats. Men inte till det bättre. Även uttrycket Sup mig snygg har en gräns. Och nej, inte ens det gäller längre. Vad som är jäkligt roligt att titta på är hur de efter en öl eller två plötsligt faller ännu längre ner i träsket och till slut hamnar de på den klassiska, ökända fjortisnivån. Vid det laget är man bortom all räddning. Dagen-efter-ångesten är en självskriven gäst vid frukostbordet dagen efter. Men visst är det märkligt att man inte reagerar lika starkt på karlar som raglar runt och hänger och klänger på allt de kommer över? Men det sitter väl fastetsat för all framtid att män kan supa skallen i bitar, bete sig som hopplösa drägg, ragla runt, stinka som ett helt systembolag och ändå få med sig ett desperat kvart-i-tre-ragg hem. Som female är det betydligt svårare, har man tagit det där sista glaset - det där som fick bägaren att rinna över, vettet att rinna ut, då är man körd - då kan man vara tämligen säker på att få gå hem själv. Så vilket är värst? Kvinnorna som blir kvart-i-tre-ragget och hakar på Fylle-Åke hem, eller fyllkärringen som blir ratad och inte ens duger som ett desperat sista-minuten-ragg åt minst lika packade svettlurken i Hawaii-skjorta?

Jag såg en dam... Nej, kärring. Jag såg henne två gånger. Först när hon kom, och sen såg jag henne en gång till när hon borde gått hem för längesen. Tråkigt klädd, tråkig frisyr, tråkig uppsyn. Men det var väl förmodligen därför hon fångade min uppmärksamhet, jag tyckte synd om henne så fort jag såg henne komma dit. Sen tyckte jag ännu mer synd om henne eftersom hon uppenbarligen inte hade fattat själv att hon borde tagit sig hem mycket tidigare. Hon raglade runt mellan borden, med händerna i jeansfickorna och skiftade mellan att balansera på tårna, för att lika snabbt byta över och försöka balansera på hälarna, för att sedan testa om det går bättre att stå på hela foten. När inget funkade gick hon vidare. Kanske ihopp om att vinglet skulle kamofleras om hon rörde på sig...

Bästa på Stålverket: "Lotta, jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig? Calle kan vara bestman."
Jag kan inte minnas när jag var ute helt nykter senast. Det måste varit när jag väntade Vidar, och utgångstillfällena efter det kan räknas på en hand. Det är nästan fem år sedan. Men det är väl därför jag tycker det är så kul, jag har liksom inte hunnit tröttna på alla fulla drägg eftersom jag aldrig är ute ;D

Jag lyckades mygla mig in på två vimmelbilder, linslus som jag är ;) Och ja, jag vet åtminstone en som inte behöver supas snygg ;)