Gubbfanskap!
I fredags var jag och barnen på Maxi med mamma... I vanlig ordning så skulle ungarna åka bilkundvagn, you know, den där som är så jävla svår att styra och som man inte har riktig koll på hur mycket plats den faktiskt tar... Så mellan Coop och Maxi hamnade vi bakom en sur gubbfan, och jag som går i ett djävulskt tempo körde ju givetvis upp vagnen på hälarna på gubben... Precis som vilken vettigt funtad människa som helst så bad jag om ursäkt innan han knappt fattade vad som hänt.. Vad han svarade?
-Vafan, du får väl se dig för!!
-What?! Jag bad ju om ursäkt!
-Du får väl se hur du kör!!
-Då får väl du se till at flytta på dig!
Så gick jag om honom och sa nåt dumt, givetvis ;) Han hörde mig inte, och inte mamma heller tydligen, för då hade hon förmodligen skämts ihjäl ;D
-Varför ska du går så jävla fort!
-Det skulle du uppenbarligen också behöva göra, svarade jag (+lite till) och tänkte att han kanske skulle ta och sätta sig i nåt hörn med den där bolagetpåsen han bar på - han behövde den uppenbarligen.
Så kom vi till slut in på Maxi efter en promenad med surgubbfan vrålandes sura påhopp bakom oss, and guess what! Vi gick inte in ensamma.... Suck. Som tur var -för honom (och för mitt ego)- så stod han lika sura lilla fruga inne på Maxi så han kunde få gnälla av sig lite, för ja, hon råglodde på mig... Och jag njöt av att stå i centrum ;)
Först efteråt kom jag på den fina laddningen jag fick av Kicki och som jag laddat med sen surgubbfan på bussen i början på juni 2010... Vad jag egentligen skulle sagt till gubben, redan från början, var ju givetvis: "Var lite glad istället den tid du har kvar att leva, du ska ju ändå dö snart..."
-Vafan, du får väl se dig för!!
-What?! Jag bad ju om ursäkt!
-Du får väl se hur du kör!!
-Då får väl du se till at flytta på dig!
Så gick jag om honom och sa nåt dumt, givetvis ;) Han hörde mig inte, och inte mamma heller tydligen, för då hade hon förmodligen skämts ihjäl ;D
-Varför ska du går så jävla fort!
-Det skulle du uppenbarligen också behöva göra, svarade jag (+lite till) och tänkte att han kanske skulle ta och sätta sig i nåt hörn med den där bolagetpåsen han bar på - han behövde den uppenbarligen.
Så kom vi till slut in på Maxi efter en promenad med surgubbfan vrålandes sura påhopp bakom oss, and guess what! Vi gick inte in ensamma.... Suck. Som tur var -för honom (och för mitt ego)- så stod han lika sura lilla fruga inne på Maxi så han kunde få gnälla av sig lite, för ja, hon råglodde på mig... Och jag njöt av att stå i centrum ;)
Först efteråt kom jag på den fina laddningen jag fick av Kicki och som jag laddat med sen surgubbfan på bussen i början på juni 2010... Vad jag egentligen skulle sagt till gubben, redan från början, var ju givetvis: "Var lite glad istället den tid du har kvar att leva, du ska ju ändå dö snart..."
Kommentarer
Trackback
