UrLottasSynvinkel

 

Jag råkade ut för en mycket tråkig situation igår... Jag satte mig därför igår kväll och skrev ett mail, när jag fått lite distans till händelsen, men ändå medan jag fortfarande hade ångan uppe och alla känslor kvar. Däremot så skickade jag inte iväg mailet igår. Jag sparade det. Dels för att jag ville att någon mer skulle läsa igenom det, och dels för att landa i alla känslor och inte skicka iväg ett mail som är hafsigt skrivet, med mycket känslor och svårt att reda ut om det bara är stundens hetta eller om det faktiskt är ett seriöst mail. Jag ringde mamma och läste mailet för henne, och fick en OK-stämpel av henne ;) Idag visade jag mailet för Calle, och även han tyckte att det var bra skrivet. Då gick jag in och redigerade lite och fixade lite finlir, som rättstavning, radbyte, stor bokstav... Jamen sånt som kan komma av sig i alla hast när man författar ihop en känslostorm ;)

Mailet innehöll många "besviken" och "ledsen".

För det vet ju alla, att just de orden i kombination med en lugn ton/röst slår hårdare åt samvetet än vad en massa svordomar och gaphalsar ens kan drömma om.

Det är ju allmänt känt att man, som tonåring iaf, mår mycket sämre av att få höra att "Mamma blev jätteledsen" eller att "Mamma blev jättebesviken", än om man får en gaphals mot sig som bara skriker och svär. Då stänger man ju av fullständigt, det går in genom ena örat och ut genom det andra. Vem orkar bry sig om att lyssna på vuxna människor med gap-och-skrik-sjukan liksom?

Calle däremot, säger att det där med att spela på nåt dåligt samvete inte biter på mig. Han påstår att jag inte har något samvete ;) Det stämmer nog inte riktigt, jag är bara härdad ;D

Och på tal om svordomar! Jag får ofta höra att jag svär så infernaliskt på Facebook. Varenda inlägg innehåller minst ett fan, jävlar, helvete, asshole eller liknande. Jag har försökt förklara att eftersom jag svär så sällan på riktigt, så tar jag ut det där ;) Eller så är det för att jag tar ut det där som jag svär så lite annars? Hur som helst, mailet till Mr. Ordförande innehöll inte en enda svordom!! OMG!! Nytt personligt rekord? ;) Men det tar på krafterna att framställa sig som vuxen och seriös, men ändå visa att "din jävla sopa, gör nåt åt saken!!"...

Nu återstår bara att se vad svaret blir, om svaret blir ;)

Något tänkvärt efter den här evighetslånga mailproceduren, är att när man är så där jävla (där kom den!) arg och hetsig så skriv det där mailet eller smset eller vad det nu kan vara, spy på bara! Kaskadkräks rak ut! Men skicka inget. Skriv, lägg ner telefon, dator eller vad det nu kan vara, och låt det ligga några timmar. Lugna sig, och läs igenom igen. Är känslan densamma? Känns det fortfarande som en bra idé? Då är det bara att skicka. Om inte, då är det bara att radera alltihop och vara glad att man hejdade sig ;)
Om man bara kunde komma ihåg det här varenda gång också ;)