UrLottasSynvinkel

Jahaja. Det snöade imorse. För andra gången på en vecka. Den här gången hann det lägga sig en stund innan solen tittade fram och det började, sakta med säkert, försvinna.
En söt unge här på området gjorde ett tappert försök till pulkaåkning. Det gick inge bra. Det var alldeles för lite snö för att kunna åka pulka. Hon fick putta sig själv ner för backen här utanför. Men hon försökte iaf. Där såg jag ett tydligt bevis på att barn kan se lyckan i små ting. Som lite snö.

Idag har jag hunnit med mycket. Jga har surat en stund, varför vet jag därmot inte. Det var bara en dålig sekund i mitt liv. Jag konstaterade iaf snabbt att det bästa sättet att bli på dåligt humör är genom att vara själv. Ensam. Så för att inte försätta mig i det läget igen så håller jag mig nära barnen, min källa till skratt och nöjd-känslan.
Men så gick jag ner för att se vad som finns i frysen till morgondagens middag. Falukorv, köttfärs och rådjur. Vad kul, vi åt falukorv igår och köttfärs hela förra veckan typ. Det går alldeles för lång tid mellan barnbidragen och löningarna. Så jag blev sur igen, för jag vill inte äta korv eller köttfärs imorgon igen.
Så för att försöka lösa detta ensidiga problem så satte jag mig själv i arbete. jag ska skriva en veckomatsedel med två veckor åt gången. Och vad resulterar det i då? jo att man varierar sig mellan köttfärs, fisk, krov, kyckling, kött och konserver - men av någon underlig anledning så blir det bara pasta i en vecka, eller bara ris, eller bara potatis. Bah! Kan inte någon annan komma hit och laga mat, jag är så less på att stå och laga mat åt mig själv! hade dte inte varit för att jag ammar lillstrumpa så hade jag nöjt mig med en knäckemacka med kaviar på. Eller bara smör. Och en kopp te. I teskåpet finns iaf variation.
Tillbaka till vad jag hunnit med idag. Jag har duschat, i lugn och ro. UNDERBART! Jag skulle epilera under armarna och på benen, men jävlar vad ont det gjorde! Sist gjorde det inte alls så ont! Då blev jag putt. Sen diskade jag. Skönt att få undan på diskbänken. Dammsugaren står på golvet och skriker att den vilat tillräckligt länge nu, men jag har slutat lyssna. Så tänkte jag att jag skulle gå ut och kolla om brevbäraren åkt förbi än, men så tänkte jag att "Näe, skiter han i mig så ska jag banne mig skita i honom tillbaka!". Frågan är ju hur länge jag orkar stå emot.

Dagens fråga: Vem är det som har lärt min son att spotta i tid och otid? Han torkar förvisso upp efter sig och det är mest "tvi, tvi, tvi". men det skulle ändå vara intressant att veta vem som lär honom sånt trams.

Vidar borde förresten få pris för bästa underhållning. Leylia har skrattat åt honom hela dagen, utom när hon sov förut förståss.
Dom är underbara, mina charmtroll.