Nöjd
Igår fick jag höra nåt som jag kan anse som ganska dumt sagt, faktiskt.
"Varför kan du inte vara nöjd med det du har istället för att hela tiden vilja ha mer?"
Men alltså, jag förstår inte riktigt. Bara för att man redan har alla materiella ting man nånsin kan tänkas behöva, ska man då inte kunna tycka att "Den var fin." "Den skullle ju passa jättebra där." "Åååh, det skulle jag vilja ha." Bara för att man säger så så dras liksom inte kortet. Det kostar inget att titta, önska och sukta. Eller hur? Måste man sluta titta på t.ex. soffor, bara för att man råkar ha två? Eller måste man titta åt ett annat håll när det åker förbi en bil som man gärna skulle vilja ha, bara för att man redan har en? Eller när man (som husägare) ser husanonserna i tidningen och tänker "Åååh, så där skulle jag vilja bo." Det betyder inte att man vill flytta. Men man måste väl få ha drömmar, visioner. Önsketänkande. Det behöver inte alls betyda att man är missnöjd med det man redan har.
Ibland behöver iaf jag ta med mig barnen och önska mig bort från den gråtrista, tragiska värld vi lever i och flytta in i en idyllisk dröm istället. En Bullerbyn-dröm. Är jag helt ensam om det?
Att jag ibland kan undra hur det skulle vara att ha en typisk kärnfamilj där alla är lyckliga, med snö varje jul och där det alltid doftar nybakt. Det betyder inte att jag vill tillbaka till min barndom när alla bodde under samma tak, det betyder inte att jag är missnöjd med hur min familj ser ut idag, eller att jag är missnöjd med att min familj har krympt. Alla är ju trots allt lyckliga, fast på varsitt håll.
Att jag ibland (vid jobbiga kvällar) kan känna "guud vad skönt när barnen flyttar hemifrån.", betyder inte att jag vill vara utan dom, det betyder inte att jag kommer skicka ut dom den dagen de fyller 18. Snarare tvärtom, jag kommer nog försöka hålla kvar dom hemma så länge som möjligt. Haha!
Man måste få ha lite önsketänkande ibland.
Är det så konstigt?
Skulle Bullerby-drömmen slå in så betyder inte det att man automatiskt blir en lyckligare människa.
Pengar gör ingen människa lyckligare. Personligen så kan jag säga att pengar har ingen betydelse för mig. Det är nånting man gör slut på, och kanske blir lite gladare för stunden. Och visst underlättar det, tillvaron blir lite bättre.
För faktum är, att har man ingen kärlek så har man ingenting. Det kan inga pengar eller prylar i hela världen kompensera.
"Varför kan du inte vara nöjd med det du har istället för att hela tiden vilja ha mer?"
Men alltså, jag förstår inte riktigt. Bara för att man redan har alla materiella ting man nånsin kan tänkas behöva, ska man då inte kunna tycka att "Den var fin." "Den skullle ju passa jättebra där." "Åååh, det skulle jag vilja ha." Bara för att man säger så så dras liksom inte kortet. Det kostar inget att titta, önska och sukta. Eller hur? Måste man sluta titta på t.ex. soffor, bara för att man råkar ha två? Eller måste man titta åt ett annat håll när det åker förbi en bil som man gärna skulle vilja ha, bara för att man redan har en? Eller när man (som husägare) ser husanonserna i tidningen och tänker "Åååh, så där skulle jag vilja bo." Det betyder inte att man vill flytta. Men man måste väl få ha drömmar, visioner. Önsketänkande. Det behöver inte alls betyda att man är missnöjd med det man redan har.
Ibland behöver iaf jag ta med mig barnen och önska mig bort från den gråtrista, tragiska värld vi lever i och flytta in i en idyllisk dröm istället. En Bullerbyn-dröm. Är jag helt ensam om det?
Att jag ibland kan undra hur det skulle vara att ha en typisk kärnfamilj där alla är lyckliga, med snö varje jul och där det alltid doftar nybakt. Det betyder inte att jag vill tillbaka till min barndom när alla bodde under samma tak, det betyder inte att jag är missnöjd med hur min familj ser ut idag, eller att jag är missnöjd med att min familj har krympt. Alla är ju trots allt lyckliga, fast på varsitt håll.
Att jag ibland (vid jobbiga kvällar) kan känna "guud vad skönt när barnen flyttar hemifrån.", betyder inte att jag vill vara utan dom, det betyder inte att jag kommer skicka ut dom den dagen de fyller 18. Snarare tvärtom, jag kommer nog försöka hålla kvar dom hemma så länge som möjligt. Haha!
Man måste få ha lite önsketänkande ibland.
Är det så konstigt?
Skulle Bullerby-drömmen slå in så betyder inte det att man automatiskt blir en lyckligare människa.
Pengar gör ingen människa lyckligare. Personligen så kan jag säga att pengar har ingen betydelse för mig. Det är nånting man gör slut på, och kanske blir lite gladare för stunden. Och visst underlättar det, tillvaron blir lite bättre.
För faktum är, att har man ingen kärlek så har man ingenting. Det kan inga pengar eller prylar i hela världen kompensera.
Kommentarer
Postat av: Kajsa
drömmar och visioner är väl det bästa vi har, för vi attraherar vad vi tänker. om man inte skulle drömma och längta och sukta efter nånting då skulle vi nog heller aldrig få det. och man skulle nog vara en tråkig pessimist som anses sur. nä, drömmar är bra och viktigt! och bara för att jag önskar att jag vann 40 miljoner så är jag inte ytlig och dum. för det gör jag. tänk vad det skulle underlätta :D då skulle jag bjussa alla jag känner på en välförtjänt resa och betala av familjens lån. ååh, vore ju kalas. men jag är rätt nöjd nu också, visst. men visioner och drömmar, tankar om hur det skulle vara i framtiden, sånt SKA man ha! för fan! :)
Trackback
