Överkörd.
Det finns många olika sätt att bli överkörd på. I torsdags råkade jag ut för det som, i mina ögon, hamnar längst ner på listan av "värsta sätten att bli överkörd på". Nämligen av en buss.
Ja, faktiskt. Jag höll på att bli överkörd av en, på nära håll, gigantisk blå buss i torsdags.
Jag hade precis varit på banken och på en salong i stan och lämnat in en jobbansökan. Efter det skulle jag möta upp Calle och barnen vid lägenheten, så jag styrde mot torget och gick mot övergångsstället på andra sidan. Jag såg några missbrukare sitta i en busskur och tänkte för mig själv; "Jäklar vad kul dom måste ha såna här dagar, när dom kan sitta och skratta åt alla som hamnar på arslet för att det är helt glashalt. Jag hade skrattat ihjäl mig!" Medans jag tänkte på det, och koncentrerade mig stenhårt på att inte vurpa, så kom en buss. Jag såg den inte men hörde den klart och tydligt och undrade vart fan den kom ifrån. Helt plötsligt hade jag hamnat mitt i skottlinjen och avbröt min framfart över torget fort som tusan (det måste ju sett ut som att jag gick in i en osynlig vägg eller nåt). Där kom bussen dundrande fram över torget i en jävla fart, och chauffören såg allmänt skitsur ut. Varför vet jag inte. Men det kan ha berott på att han såg en blond liten ärta trippa över torget som om hon vore helt ensam i hela världen.
Men vems fel var det att chauffören nästan dundrade över mig? Var det mitt fel, för att jag koncentrerade mig på att inte halka? Eller var det chaufförens fel som körde helt åt helvete för fort, och som verkar leva efter "störst går först"?
Den som påstår att det var mitt fel, kommer bli portad från min blogg för all framtid! ;-)
Ja, faktiskt. Jag höll på att bli överkörd av en, på nära håll, gigantisk blå buss i torsdags.
Jag hade precis varit på banken och på en salong i stan och lämnat in en jobbansökan. Efter det skulle jag möta upp Calle och barnen vid lägenheten, så jag styrde mot torget och gick mot övergångsstället på andra sidan. Jag såg några missbrukare sitta i en busskur och tänkte för mig själv; "Jäklar vad kul dom måste ha såna här dagar, när dom kan sitta och skratta åt alla som hamnar på arslet för att det är helt glashalt. Jag hade skrattat ihjäl mig!" Medans jag tänkte på det, och koncentrerade mig stenhårt på att inte vurpa, så kom en buss. Jag såg den inte men hörde den klart och tydligt och undrade vart fan den kom ifrån. Helt plötsligt hade jag hamnat mitt i skottlinjen och avbröt min framfart över torget fort som tusan (det måste ju sett ut som att jag gick in i en osynlig vägg eller nåt). Där kom bussen dundrande fram över torget i en jävla fart, och chauffören såg allmänt skitsur ut. Varför vet jag inte. Men det kan ha berott på att han såg en blond liten ärta trippa över torget som om hon vore helt ensam i hela världen.
Men vems fel var det att chauffören nästan dundrade över mig? Var det mitt fel, för att jag koncentrerade mig på att inte halka? Eller var det chaufförens fel som körde helt åt helvete för fort, och som verkar leva efter "störst går först"?
Den som påstår att det var mitt fel, kommer bli portad från min blogg för all framtid! ;-)
Kommentarer
Trackback
