Playtime!
Igårkväll hade vi hur kul som helst, jag och barnen. Vi stollade oss i en timme i hallen på övervåningen.
Leylia låg på golvet i teverummet och tittade på mig och Vidar när vi dansade Indian-dansen. Hahahaa! Gissa om hon skrattade! :-D
Sen låg jag på golvet och Vidar använde mig som nån sorts plint som han hoppade och slängde sig på, klättrade över och kramade. Sen lekte vi med nappen, jag satte den på fel håll i munnen och blåste ut den. Det är ett säkert kort när man vill få barnen att bryta ihop av skratt. Sen körde vi Indian-dansen igen :-D
Alltså, så roligt som jag hade igårkväll har jag inte haft på länge! :-) Sötungarna är det bästa som finns, mina ögonstenar, och jag skulle inte överleva en minut utan dom! Att åka till frissan och lämna Vidar är psykiskt påfrestande och mammasamvetet sparkar mig i röven hela tiden och mammahjärtat brister.
Tänk den dagen dom ska lämnas på dagis! Och det är ju bara nio månader kvar! Hemska tanke! Jag kommer grina ihjäl mig :-(
Jag kanske ska bli hemmafru och vara hemma med barnen resten av deras liv? Fast vad ska jag då syssla med den dagen dom flyttar hemifrån.... Ska jag då städa, tvätta och laga mat för skojs skull? Bah!
Calle kanske kan bli hemmacarl när barnen flyttar hemifrån, så kan vi vara hemma ihop. Fast hur roligt vore det varje dag liksom? På tal om det, så märks det verkligen att jag och Calle inte har setts på några dagar nu, jag ser helt utmärglad ut! Magen har liksom försvunnit, rumpan har plattats till och dubbelhakan har dragit sig uppåt. Fast låren är som vanligt, lite hängigare bara. Hahahahahaahahahaa!
Leylia låg på golvet i teverummet och tittade på mig och Vidar när vi dansade Indian-dansen. Hahahaa! Gissa om hon skrattade! :-D
Sen låg jag på golvet och Vidar använde mig som nån sorts plint som han hoppade och slängde sig på, klättrade över och kramade. Sen lekte vi med nappen, jag satte den på fel håll i munnen och blåste ut den. Det är ett säkert kort när man vill få barnen att bryta ihop av skratt. Sen körde vi Indian-dansen igen :-D
Alltså, så roligt som jag hade igårkväll har jag inte haft på länge! :-) Sötungarna är det bästa som finns, mina ögonstenar, och jag skulle inte överleva en minut utan dom! Att åka till frissan och lämna Vidar är psykiskt påfrestande och mammasamvetet sparkar mig i röven hela tiden och mammahjärtat brister.
Tänk den dagen dom ska lämnas på dagis! Och det är ju bara nio månader kvar! Hemska tanke! Jag kommer grina ihjäl mig :-(
Jag kanske ska bli hemmafru och vara hemma med barnen resten av deras liv? Fast vad ska jag då syssla med den dagen dom flyttar hemifrån.... Ska jag då städa, tvätta och laga mat för skojs skull? Bah!
Calle kanske kan bli hemmacarl när barnen flyttar hemifrån, så kan vi vara hemma ihop. Fast hur roligt vore det varje dag liksom? På tal om det, så märks det verkligen att jag och Calle inte har setts på några dagar nu, jag ser helt utmärglad ut! Magen har liksom försvunnit, rumpan har plattats till och dubbelhakan har dragit sig uppåt. Fast låren är som vanligt, lite hängigare bara. Hahahahahaahahahaa!
Kommentarer
Postat av: Marja
Åh, vad roligt ni verkar ha det! Blir lite avis. Om jag fick välja skulle jag bli hemmafru, i min hjärna verkar det vara ett perfekt sätt att leva, fast först måste jag vinna på Lotto. :) Kram!
Trackback
