Ledig fredag
Idag var dagen förstörd redan innan den ens hade hunnit börja. Jag var på riktigt skithumör redan innan jag snubblade ur sängen.... Anledningen? Jag sov 2,5 timmar längre än planerat. Bara en så simpel grej liksom....
Leylia gnällde och skrek så fort jag lämnade rummet. Calle skulle iväg och fixa rutan. 4.600 sketa spänn! Jag kan komma på hundra roligare saker att göra för den summan. Lätt som en pannkaka!
Samtidigt - rutan i bilen rasade. Alltså, vad har jag gjort för ont för att förtjäna sånt här? Vem är det som skrattar elakt åt mig? (Oooh, i dont even have to guess. I allready know....)
Efter många muttranden ( mitt dåliga humör går oförtjänt ut över Calle.... (Även om jag i stundens hetta tycker att precis allt är hans fel... ;-P ) så sa Calle:
-Klä barnen, vi åker till överby.
Jag blev genast en trevligare människa ;-)
På väg hem från Överby säger carln:
-Är du på bättre humör nu när du fått din dagliga shoppingdos?
-Vad meenar du med det!?
Fast egentligen så vet jag vad han menar. Men är det verkligen så illa? Det är nog verkligen precis så illa... Jag kan ju knappt lämna en affär utan att ha köpt något. Varje dag. Och nätshoppingen sen! Oooh, my god! FAst jag lider ju inte av det. Min garderob lider inte av det. Hemmet lider inte av det och barnens garderober lider deffinitivt inte av det! :-D Möjligtvis lider Calle av det? ;-)
Jag skulle måla förut och drog på mig det urfulaste jag äger. Det tyckte Calle var hot. Jag tyckte det var mer kasslerkänsla över de där avklippta jeansen. Han var nog bara ute efter nåt.... Kanske sa han så för att få av dem så fort som bara är möjligt? :-D
Jag är sugen på att flytta. Ett charmigt enplanshus en bit från stan. Jag har inte hittat det än. Däremot finns det ett som är veeery likt. Det ligger utanför -håll i hatten nu - Frändefors!
Sen var jag in och kollade på tusen andra hus, bl.a i Brålanda. Det är något med Brålanda och indredning... Hur klarar man av att bo i't!? Jag får ju för tusan epileptiska anfall bara av att se bilderna! Alltså, man vill ju bara fråga: "Hur tänkte du här?!" Svaret skulle med största sannolikhet bli :"Ja, men alltså. Jag vill gärna visa upp varenda pryl jag äger och har så jag tog fram... ALLT! Upp på väggarna me't bara!" Eller "Ja, men jag älskar att basta så jag tänkte att om man har väggar, tak, golv och möbler i furu så är det ju nästan same, same... Och gör man likadant på den inbyggda uteplatsen, fast byter ut fönsterglasen mot plast så-ta da- har man fått sig en gigantsik bastu!"
Bah! Jag tror jag avliiider! Hur ska jag kunna somna nu? Med alla dessa mönster och färger (eller ickefärger) och prylar och plotter på näthinnan?
Leylia gnällde och skrek så fort jag lämnade rummet. Calle skulle iväg och fixa rutan. 4.600 sketa spänn! Jag kan komma på hundra roligare saker att göra för den summan. Lätt som en pannkaka!
Samtidigt - rutan i bilen rasade. Alltså, vad har jag gjort för ont för att förtjäna sånt här? Vem är det som skrattar elakt åt mig? (Oooh, i dont even have to guess. I allready know....)
Efter många muttranden ( mitt dåliga humör går oförtjänt ut över Calle.... (Även om jag i stundens hetta tycker att precis allt är hans fel... ;-P ) så sa Calle:
-Klä barnen, vi åker till överby.
Jag blev genast en trevligare människa ;-)
På väg hem från Överby säger carln:
-Är du på bättre humör nu när du fått din dagliga shoppingdos?
-Vad meenar du med det!?
Fast egentligen så vet jag vad han menar. Men är det verkligen så illa? Det är nog verkligen precis så illa... Jag kan ju knappt lämna en affär utan att ha köpt något. Varje dag. Och nätshoppingen sen! Oooh, my god! FAst jag lider ju inte av det. Min garderob lider inte av det. Hemmet lider inte av det och barnens garderober lider deffinitivt inte av det! :-D Möjligtvis lider Calle av det? ;-)
Jag skulle måla förut och drog på mig det urfulaste jag äger. Det tyckte Calle var hot. Jag tyckte det var mer kasslerkänsla över de där avklippta jeansen. Han var nog bara ute efter nåt.... Kanske sa han så för att få av dem så fort som bara är möjligt? :-D
Jag är sugen på att flytta. Ett charmigt enplanshus en bit från stan. Jag har inte hittat det än. Däremot finns det ett som är veeery likt. Det ligger utanför -håll i hatten nu - Frändefors!
Sen var jag in och kollade på tusen andra hus, bl.a i Brålanda. Det är något med Brålanda och indredning... Hur klarar man av att bo i't!? Jag får ju för tusan epileptiska anfall bara av att se bilderna! Alltså, man vill ju bara fråga: "Hur tänkte du här?!" Svaret skulle med största sannolikhet bli :"Ja, men alltså. Jag vill gärna visa upp varenda pryl jag äger och har så jag tog fram... ALLT! Upp på väggarna me't bara!" Eller "Ja, men jag älskar att basta så jag tänkte att om man har väggar, tak, golv och möbler i furu så är det ju nästan same, same... Och gör man likadant på den inbyggda uteplatsen, fast byter ut fönsterglasen mot plast så-ta da- har man fått sig en gigantsik bastu!"
Bah! Jag tror jag avliiider! Hur ska jag kunna somna nu? Med alla dessa mönster och färger (eller ickefärger) och prylar och plotter på näthinnan?
Kommentarer
Trackback
