UrLottasSynvinkel

Ibland blir man blind. Ibland kan man känna kärlek för ingenting. Ibland uppskattar man verkligen grisiga stunder vid köksbordet med mat högt och lågt, och alla dessa "Neeej, vill inte haaa..."

Igår blev det, för första gången på länge, samling vid köksbordet. Annars brukar barnen äta först, och sen äter jag och Calle. Vid tvn. Men nu är jag trött på tv-ätande. Jag är skitless, rent ut sagt.
Och igår myste jag och barnen tillsammans vid middagsdags.
I vanlig ordning är det makaroner och köttbullar som gäller för barnen, de vill knappt ha nåt annat. Jag och Calle skulle äta blodpudding och stekt ägg. Jag kräks nästan när jag ska dela och tillaga blodpudding. Det vänder sig i magen... Men det går bra att äta en bit eller två, sen tar det stopp. Det blir liksom för mycket.
Leylia ratade makaroner och köttbullar när hon fick syn på blodpuddingen, och smäckade i sig fyra bitar! Hon ville inte ha nåt annat... Hur många barn väljer blodpuddingen liksom? Well, en av två är väl ett ganska bra betyg ändå :-D



Vidar gillar köttbullar och makaroner. Banan är perfekt efter maten :-)
Och porträttbilden på sig själv måste ligga bredvid. Lika självgod som sin mamma? ;-)


Dricka mjölk med sugrör är betydligt roligare än att dricka som vanliga dödliga :-D


Blodpudding är smaskens!
Leylia äter verkligen allt! Hon är helt bottenlös när det kommer till mat :-D



Mys.
Det krävs så lite för att man ska bli glad :-) En titt på de här två så håller man ju på att gå ner för räkning! Älskade ungar :-)