UrLottasSynvinkel

För en vecka sedan upptäckte jag, till min fasa, rynkor! På mig själv, givetvis... Vad gör man när man upptäcker att man fått rynkor?! Jag stirrade på dessa fruktansvärda streck, jag blev helt paralyserad. Jag upptäckte detta när jag tittade i spegeln (av helt andra skäl givetvis) medans jag väntade på bussen. Bussen dök upp, som för att skingra mina tankar, dock utan att lyckas. Väl på bussen fick det bli lite tröstande Winnerbäck, lite deprimerande låtar. Men jag minns inte vilka låtar jag lyssnade på, det end jag kunde tänka på vägen till jobbet var "Jag är bara 25. Hur gick det här till?" "Botox, botox, botox, botox, botox, botox, botox, botox, botox, botox..." "Jag är bara 25... Det är så här man blir. Gammal. Efter 25 blir man gammal..." "Botox, botox, botox, botox, botox, botox, botox, botox, botox, botox..."

Därför blev jag överlycklig idag när jag fick årets komplimang. Den slår allt jag fått höra under året...
Jag gick in på Bolaget, stressad till tusen...
"Kan du ta *** kronor kontant och resten på kortet?"
"Absolut..."
Jag tänkte inte mer på det, utan var mest fokuserad på alla kassar jag bar på och på att hinna med bussen... Så jag betalar och är halvdöd av värmen i butiken och vinterjackan med två långärmade tröjor under, och börjar tänka "Herregud, rinner svetten i pannan på mig nu eller?" Jag måste ju sett ut som ett nervöst vrak som svettas av skräck över att de ska kolla leg och inse att jag är 15 år...
Plötlisgt lutar sig  tjejen i kassan mot mig (nåja, hon var säkert bortåt 40 ;-) Men hon var snäll och därför går hon under nicknamet "Tjejen") och säger med dämpad röst:
"Ursäkta, men skulle jag kunna få se ditt leg, du ser nämligen ut att vara under 25..."
Jag trodde jag hörde fel och stammade fram ett "Självklart...". Det är inte många som bett mig om leg de senaste 3 åren. Sedan tackade hon och önskade en trevlig helg. Jag var fortfarande i chock när jag gick därifrån... "Du ser ut att vara under 25..." Men tack! :-D

Då kanske jag inte behöver botox, trots allt? ;-)