Vidar 4 år
Det är ju inte klokt vad fort tiden går! I torsdags fyllde Skrutt 4 år. 4 ÅR! Hur sjutton gick det där till!?
Så här såg födelsedagsfrukosten ut:
En tunnbrödrulle med leverpastej, och så givetvis ett tårtljus. Det var en lycklig kille som blåste ut ljuset, däremot tittade han på mig som om jag vore en komplett idiot när jag valsade in med frukosten och sjöng "Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Vidars födelsedag! Hurra, hurra, hurraaa!!!"
Och när man blir en stor kille är det ju dags att städa till sig. Så till Vidars stora lycka slutade jag envisas med att kamma, ösa på med balsamspray och silkesdroppar för att hålla guldlockarna far away from trassel.
Jag grät. JAg gjorde allt jag kunde för att Vidar inte skulle se när jag grinade under tiden jag klippte. Han var nöjd. Han var verkligen lycklig efteråt när jag sa att "nu behöver vi inte kamma ditt hår mer..." Han rufsade runt med händerna på huvudet och sa "Titta! Haha!"
Före:
Efter:
(Ja, de händer kvar en sån där liten lock i nacken... Så som många småkillar hade på min tid ;-) )
Här är håret jag klippte bort:
För att få en uppfattning om hur mycket hår som föll så passade jag på att ta en bild när Greta satte sig bredvid...
Han är glad, mitt hjärta, att vi inte behöver kamma håret längre. Stackars pojk, jag har verkligen torterat honom med min envishet att spara ut håret på honom.... Men shit, vad mycket tid vi spar varje morgon nu när det bara är en unge att kamma :-D De hade båda två som spunnet socker i bakhuvudet varje morgon, det var ett helsicke att reda ut...
Så här såg födelsedagsfrukosten ut:
En tunnbrödrulle med leverpastej, och så givetvis ett tårtljus. Det var en lycklig kille som blåste ut ljuset, däremot tittade han på mig som om jag vore en komplett idiot när jag valsade in med frukosten och sjöng "Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Vidars födelsedag! Hurra, hurra, hurraaa!!!"
Och när man blir en stor kille är det ju dags att städa till sig. Så till Vidars stora lycka slutade jag envisas med att kamma, ösa på med balsamspray och silkesdroppar för att hålla guldlockarna far away from trassel.
Jag grät. JAg gjorde allt jag kunde för att Vidar inte skulle se när jag grinade under tiden jag klippte. Han var nöjd. Han var verkligen lycklig efteråt när jag sa att "nu behöver vi inte kamma ditt hår mer..." Han rufsade runt med händerna på huvudet och sa "Titta! Haha!"
Före:
Efter:
(Ja, de händer kvar en sån där liten lock i nacken... Så som många småkillar hade på min tid ;-) )
Här är håret jag klippte bort:
För att få en uppfattning om hur mycket hår som föll så passade jag på att ta en bild när Greta satte sig bredvid...
Han är glad, mitt hjärta, att vi inte behöver kamma håret längre. Stackars pojk, jag har verkligen torterat honom med min envishet att spara ut håret på honom.... Men shit, vad mycket tid vi spar varje morgon nu när det bara är en unge att kamma :-D De hade båda två som spunnet socker i bakhuvudet varje morgon, det var ett helsicke att reda ut...
Kommentarer
Trackback
