En sorgens dag.

Sorgen ligger som ett täcke över Lextorp.
Det var med en tår i ögat jag insåg att mina ludna älsklingar har gett upp. Vi tre var en fantastisk kombo, en makalös trio. De skyddade mig i vått och torrt, tog med mig vart jag än ville gå, väntade på mig varje morgon. Men nu har de gett upp. Till Calles glädje. Han tyckte mina vänner var skitfula och fattade aldrig vad jag skulle med dem till, han tyckte jag kunde hitta bättre. Men jag vill inte ha fläckfria vänner, och jag bryr mig inte om insidan - det är utsidan som räknas! Och de var fantastiskt fina! Ljuvliga, osköna och helt underbara! De funkade ihop med allt (utom Calle)! Det skar sig liksom aldrig. Nu måste jag ge mig ut på jakt efter ett par nya fläckar. Gärna ett par som tar mig högre upp, som sätter mig på piedestal och som verkligen höjer mig till skyarna!


Mina tappra vänner gav upp



Men man måste ju gå vidare, så nu är jag på jakt efter ett par med decimeter-klack ;D


10/04/28

Nu har jag hittat mina efterträdare:


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0